Stigen var gropig och solen hade precis gått upp. Löven var fulla av dagg och luften var kall.. Marken var lerig men jag gick försiktigt på gräskanten, man hörde hur hönsen vaknade..Hur allt folk började arbeta. Det var en bit kvar till Kristina, hon jag ska intervjua.
Jag började komma i slutet utav stigen och kom upp på en grusväg.. Jag går och går, sen hör jag ljudet av hovar travandes på gruset bakom mig.. En häst och vagn kommer rullandes i morgonljuset. Jag stannar upp, "godmorgon" säger han som körde och nickar med huvudet.. "Godmorgon" svarar jag och nickar tillbaka..
Han åker förbi och hästarna andas djupt i takt med stegen.
Han åker förbi och hästarna andas djupt i takt med stegen.
Jag skriker till efter honom och hästarna reagerar snabbt med öronen.
"Skulle jag kunna få åka med dig en liten bit på vägen?" frågar jag honom.
Han tittar på mig och hostar till.
"Ja det kan du väl få, vart ska du åka?" svarar han.
"Jag ska intervjua Kristina från duvermåla, jag tror hon bor en bit bort.." säger jag till honom.
"Jaha Krsitina, visst kan jag köra dig dit.. Inte så långt" svarar han och log.
Jag tackar honom och hoppar upp på vagnen. Han skakar tyglarna och hästarna börjar trava smått frammåt. Jag tittar runt, mellan träden sipprar morgonsolens strålar igenom och bländar mig i omgångar.
"Skulle jag kunna få åka med dig en liten bit på vägen?" frågar jag honom.
Han tittar på mig och hostar till.
"Ja det kan du väl få, vart ska du åka?" svarar han.
"Jag ska intervjua Kristina från duvermåla, jag tror hon bor en bit bort.." säger jag till honom.
"Jaha Krsitina, visst kan jag köra dig dit.. Inte så långt" svarar han och log.
Jag tackar honom och hoppar upp på vagnen. Han skakar tyglarna och hästarna börjar trava smått frammåt. Jag tittar runt, mellan träden sipprar morgonsolens strålar igenom och bländar mig i omgångar.
Efter ungefär 10 minuter börjar skogen ta slut och små gårdar börjar också dyka upp allt oftare.
"Är det långt kvar?" frågar jag honom.
"Nej, det är det röda huset där borta!" svarar han och pekar mot huset på vänstra sidan av vägen.
Det såg mysigt ut.. Det kom rök ur skorstenen, dom två korna utanför gick och betade.
Han saktar ner och hästarna lyssnar snabbt och stannar upp. Jag reser mig upp för att skaka hand med honom.
"Tack så jätte mycket för att jag fick åka med dig" Sa jag till han och log.
"Det var så lite!" Svarade han och nickade.
Sen hoppar jag av vagnen och han skakar händerna som fick igång hästarna som travar iväg sakta på vägen.
Jag går mot grinden som leder in till trädgården och går in.
Stannar upp innan dörren och ler för mig själv. Är är glad över att få intervjua en sådan person som henne.
Jag knackar snabbt 3 gånger och backar lite. Man hör tunga steg innefrån som kommer mot dörren..
Den öppnas och Kristina står framför mig i dörröppningen.
Leendes ställer jag frågan
"Skulle jag kunna få intervjua dig?"
Hon nickar och svarar
"Ja det är klart du får!"
Hon släpper in mig och ber mig sätta mig vid köksbordet.
Jag sätter mig och hänger av min jacka på stolen. Jag tar fram min lapp ur fickan med frågorna jag förberett.
Hon häller upp två koppar te och ställer dom på bordet.
Jag tar en klunk och försöker dölja mitt ansiktsuttryck pga det varma teét.
Hon sätter sig med rak rygg och väntar på att jag ska börja.
Så jag ställer första frågan.
Hur gammal är du?
- Jag är 35 år gammal.
Hur var din barndom?
- Den var som nästan alla andras, en vanlig familj på 1800-talet. Jätte kristna och att man fick hjälpa till mycket på gårdarna och sånt.
Varför har ni bestämt er för att fly till Amerika?
- För vi kände att vi ville starta om våra liv på nåt sätt, ett nytt kapitel i våra liv.
Hur många barn har ni?
- Vi hade 4 stycken, men nu 3 efter att Anna dog.
Hur var miljön du levde i?
- Det är några få gårdar och mycket skog, åkrar och sånt.
Efter att ha ställt frågorna jag ville och även pratat lite så måste jag börja gå. Riktigt roligt att få sitta här och intervjua henne.
Jag ställer mig upp och skakar hand med henne och tackar.
Jag går mot dörren och öppnar den försiktigt.
Solen träffar mig i ansiktet och jag kisar till innan mina ögon vänjer sig.
Jag börjar gå mot skogen jag kom från och är nog hemma runt kvällen.
"Är det långt kvar?" frågar jag honom.
"Nej, det är det röda huset där borta!" svarar han och pekar mot huset på vänstra sidan av vägen.
Det såg mysigt ut.. Det kom rök ur skorstenen, dom två korna utanför gick och betade.
Han saktar ner och hästarna lyssnar snabbt och stannar upp. Jag reser mig upp för att skaka hand med honom.
"Tack så jätte mycket för att jag fick åka med dig" Sa jag till han och log.
"Det var så lite!" Svarade han och nickade.
Sen hoppar jag av vagnen och han skakar händerna som fick igång hästarna som travar iväg sakta på vägen.
Jag går mot grinden som leder in till trädgården och går in.
Stannar upp innan dörren och ler för mig själv. Är är glad över att få intervjua en sådan person som henne.
Jag knackar snabbt 3 gånger och backar lite. Man hör tunga steg innefrån som kommer mot dörren..
Den öppnas och Kristina står framför mig i dörröppningen.
Leendes ställer jag frågan
"Skulle jag kunna få intervjua dig?"
Hon nickar och svarar
"Ja det är klart du får!"
Hon släpper in mig och ber mig sätta mig vid köksbordet.
Jag sätter mig och hänger av min jacka på stolen. Jag tar fram min lapp ur fickan med frågorna jag förberett.
Hon häller upp två koppar te och ställer dom på bordet.
Jag tar en klunk och försöker dölja mitt ansiktsuttryck pga det varma teét.
Hon sätter sig med rak rygg och väntar på att jag ska börja.
Så jag ställer första frågan.
Hur gammal är du?
- Jag är 35 år gammal.
Hur var din barndom?
- Den var som nästan alla andras, en vanlig familj på 1800-talet. Jätte kristna och att man fick hjälpa till mycket på gårdarna och sånt.
Varför har ni bestämt er för att fly till Amerika?
- För vi kände att vi ville starta om våra liv på nåt sätt, ett nytt kapitel i våra liv.
Hur många barn har ni?
- Vi hade 4 stycken, men nu 3 efter att Anna dog.
Hur var miljön du levde i?
- Det är några få gårdar och mycket skog, åkrar och sånt.
Efter att ha ställt frågorna jag ville och även pratat lite så måste jag börja gå. Riktigt roligt att få sitta här och intervjua henne.
Jag ställer mig upp och skakar hand med henne och tackar.
Jag går mot dörren och öppnar den försiktigt.
Solen träffar mig i ansiktet och jag kisar till innan mina ögon vänjer sig.
Jag börjar gå mot skogen jag kom från och är nog hemma runt kvällen.
Jag tycker att du hade med det mesta grejerna, Men tänk på att inte ha så slutna frågor som "Hur Gammal Är Du?"
SvaraRaderaDet måste vara lite öppnare frågor så man kan för klara lite.
Men annars var det andra bra :)
Rubriken är helt okej. Den skulle ha kunnat vara lite påhittigare för just nu så kanske det bara är någon som är intresserad av Kristina från Duvermåla som hade velat läsa den!
SvaraRaderaIngressen fattas men det är något du väldigt lätt skulle kunna slänga ihop med tanke på att du är en väldigt duktig skribent.
Texten är bra skriven då du har skrivet begripliga saker och texten handlar om rätt saker. Du har även skrivit med ett språk som man alltid förstår. Du har inte med så värst mycket gestaltningar men det behövs egentligen inte för tillfället. Miljöbeskrivningen är bra och "fordonen" är från rätt årtal.
I din text så har du skrivit om solen i både inledningen och avslutningen vilket jag antar är det som ska "binda ihop" texten och det är bra att man har.
Du har inga styckindelningar men det tycker inte jag personligen påverkade ditt reportage. Dock så är det alltid bra att ha med det ändå.
Du har försökt variera dit ordval, dock så är det svår att skriva ett reportage utan att använda "jag" för ofta, emn jag tycker du lyckades rätt bra!
Jag tror inte riktigt du tänkte på att växla texten mellan personligt och allmänt men det fanns inte så mycket att tycka till om egentligen, så den punkten var oviktig.
Skrivregler kan du, punkt, stor bokstav m.m.
I helheten så var det en väldigt bra text som var intressant att läsa. Du har bra skrivteknik och har inlevelse i din text. Mycket bra!