Liknelser övning 5 och 7.

Det var en stor fest på fredagen. Den blev som en stor soppa. Det kom alldeles för mycket folk, det var som en stor myrstack. Jag fick inte ha en fest hemma för mina föräldrar, dom skulle bli arga som två tjurar. Det var jätte stökigt och vaser hade gått sönder överallt.

Folk sprang runt överallt och musiken var hög som ett hus. Jag blev rädd för jag visste inte hur jag skulle få hem alla, jag var tvungen att få alla att gå hem snabbt som blixten om ingen lugnade ner sig. Jag pratade med en utav mina vänner om att hon skulle hjälpa mig, och hon var alltid glad och snäll.
Hon samlade ihop alla och dom trängdes som djur i en bur allihopa. Hon ställde sig på bordet, då blev hon hög som ett hus. Hon skrek högt som en högtalare att alla skulle gå hem.

Folket började hämta sina jackor och alla verkade lyckliga och glada som laxar eftersom dom ändå hade haft så roligt. Medans en efter en trängde sig ut igenom dörren blev det allt tommare i huset. Det var stökigt som en svinstia. Vi var tvungna till att börja städa fort direkt efter alla gått hem.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Plötsligt hördes en smäll och sedan blev det svart som kol. Det var jag, Emmie, Khadra och Axel. Man såg ingenting och vi visste inte vad som hände. Emmie blev rädd som en hare och skakade som en
el-tandborste. Vi hade ingen täckning inne i varuhuset, och vi visste inte hur vi skulle komma ut, Axel blev sur som en citron.

Vi började gå runt och vi gick fram med händerna som mumier för att vi inte skulle gå in i något. Khadra började klaga om att hon var hungrig hela tiden, hon var hungrig som en varg. Men vi visste inte vart vi var i varuhuset och vi fick vänta med att äta. Emmie började gråta som en bebis och hon ville verkligen hem. Axel tog fram sin mobil, han satte på ficklampan. Då tänkte vi alla varför vi inte tänkt på det tidigare.

Efter vi gått ett tag bestämde sig Axel för att han skulle klättra upp på hyllorna och lysa ut över varuhuset och se vart vi skulle. Han klättrade upp försiktig som ett får. Hyllorna vinglade lite men han kom upp. Då snubblar jag på mina skosnören och faller rakt på hyllan, och den välter som ett domino. Axel faller som en sten rakt ner i en korg med kläder. Han hade tur där. Alla blev arga som tjurar för att jag snubblade men det var ju inte meningen. Mina kinder blev varma som en spis och jag förstod att jag var röd som ketchup. Men ingen såg i mörkret.

Vi tänkte lite och våra föräldrar borde ju vara oroliga över vart vi tagit vägen.